Ullöss förekommer främst på krukväxter och i gröna miljöer som vinterträdgårdar och tropiska växthus. Det finns flera olika arter av ullöss. Skadorna liknar skadorna av bladlöss, dvs de suger växtsaft och avger honungsdagg. I honungsdaggen växer det sotdaggssvampar som ger en svart beläggning på bladen.
ANAGYRUS Parasitstekel, Anagyrus fusciventris
Anagyrus kan användas effektivt mot långsvansad ullsköldlus (Pseudococcus longispinus). Den föredrar att lägga ägg i senare larv-/nymfstadier. Honor lägger ett ägg per värd; från varje parasiterad ullus uppkommer en stekel.
Både larverna och de vuxna individerna av dessa tropiska nyckelpigor äter ullöss av olika arter. Eftersom de är tropiska trivs de bäst i ett varmt och fuktigt klimat. Klimatet är avgörande för att de ska kunna föröka sig. Larven är ganska stor (ca 1 cm), vit och "lurvig" och kan lätt tas för att vara en jättestor ullus.
LEPTOMASTIX Parasitstekel, Leptomastix dactylopii
Honor lägger ägg i tredje nymf/larvstadiet och unga vuxna ullöss. Nyttodjurets larv äter upp ullusen inifrån och ut och den nybildade parasitoiden lämnar genom ett hål. Ullusens storlek beslutar stekelns kön, små ullöss ger upphov till hanar och stora ullöss ger upphov till honor. En hona lägger ca 300-400 ägg under sin livstid, som utvecklas till vuxna parasitoider under 20-40 dagar. Vuxna parasitoider lever 2-3 veckor.
Knut Påls väg 5
256 69 Helsingborg
042-161870